En av mina allra bästa vänner är gravid!!

Dom har kämpat för detta såå länge och jag håller fingrar och tår för att det går vägen! Jag är så glad för deras skull!   Höll på att börja gråta när hon ringde och berättade för mig. På något sätt känns det så orättvist att man har så lätt för att bli gravid när andra får kämpa så.

Jag visste knappt hur jag skulle berätta för henne att jag var gravid igen och att det dessutom var tvillingar nu sist.

Jag VET att hon glädjs med oss men jag förstår även hur otroligt påfrestande det måste vara att önska ett barn så man nästan går sönder och så blir det inget,medans kompisen blir gravid så fort hon tittar på ett par kalsonger.

Grymt orättvist är det.

I dag har Vincent varit hemma från dagis igen. Han var varm och slö i går när jag hämtade honom och i dag har han över 39 grader igen. Nåja,orkar inte ens gnälla om det.Snart är det sommar och då brukar de inte vara sjuka   

Det har snöat här i dag. Massa äcklig blötsnö.Den försvinner på en gång men det hade varit trevligare med solsken!!  Imorgon är det FREDAG och då kommer Oliver,äntligen!! Har inte träffat honompå en månad nu.Jobbigt

Nu ska jag laga lite mat,vet bara inte vad.... ja,ja kommer nog på något!

Ha det bra alla  KRAM

I dag är en sån där dag som jag känner mig elak mot barnen. Egentligen är det "dagis" dag i dag men jag är för krasslig för att orka klä på 4 ungar,gå och lämna på dagis, ta mig hem, ta av de minsta,göra något här några timmar för att sen klä på barn,gå och hämta....osv.

Jag orkar inte helt enkelt. Ena sekunden fryser jag så jag skakar och andra så rinner svetten om mig.

Jag vill vara frisk nu!!!!!  

Såg ni det nya programmet på 4:an i går? En unge i minuten. Jag bara älskar sånna program. Kände så väl igen mig i den stackars tjejen som blev sövd och snittad.

Blev likadant för mig med tvillingarna.

Fast då bestämde dom ju det innan förlossningen startade.

Från vanlig undersökning på morgonen till uppskuren tvillingmamma på eftermiddagen.    

Det var nog det värsta jag varit med om. Det var det ENDA jag var riktigt rädd för under hela graviditeten, det var att jag skulle snittas....      och så blev det så.

Jag har dessutom ett diskbråck som gjorde att jag inte kunde få ryggbedövningen utan dom fick söva mig.

Kände mig så lurad... missade liksom allt. Och ingen förstod!

- Men du har ju fött dina andra 6 barn som vanligt...

Ja,och?? Jag missar mina tvillingars födelse! Dom kunde inte alls förstå hur jag kände.

Har även en hemsk sprut/nål fobi som även innefattar operationsknivar... Vilket dom inte heller hade någon som helst förståelse för!?

Vad är det du är rädd för?? Du sover ju så du känner inget....

Nej precis,visst är det så men är det svaret en livrädd patient som dessutom kommer missa sina barns födelse vill höra?

-NEJ, man kan säga så men det är inte rätt!!!

JAG VILLE JU INTE BLI SNITTAD ALLS!!! Hade jag varit livrädd för att FÖDA barn, hade jag kunnat få terapisamtal från typ 4:e månaden men om man är livrädd för ett snitt så är man bara dum i huvet eller??

Nu kaffe,alvedon,ipren och hostmedicin.

Ha det bra alla  KRAM

Blev uppringdtidigare i dag av en kvinna på kommunen. Hade för flera veckor sedan försökt att få tag på henne för att ställa mig i vikariepoolen till barnomsorgen.

Hon var omöjlig att få tag på så till slut pratade jag in ett meddelande på hennes svarare.

Har inte hört ett ord efter det,men i dag ringde hon och undrade vad jag hade för mig.

Jag är ju ganska krasslig så att åka iväg och jobba på en förskola skulle ju inte vara så hyggligt, skulle inte orka heller. Räcker med det som är hemma när man mår så här.

Sen hade det ju varit bra om hon hade ringt tillbaka och bekräftat att jag stod med som vikarie. Då hade jag naturligtvis gått och fixat utdrag från belastnings registret som man måste ha för att få jobba inom barnomsorgen.

Nu har jag inget sådant så det får bli veckans projekt att fixa det.Så får vi hoppas att jag är frisk och har hunnit fått mitt papper nästa gång hon ringer.

Lite kaffe blir det nog nu och sen Familjen Annorlunda och så tror jag det började något som hette en unge i minuten i dag.... kanske i dag..

Ha det bra alla  KRAM

Jag känner mig som ett tjatigt gnällmonster men jag är så jävla trött på att vara sjuk/ha sjuka barn!!

3:dje veckan är vi inne på och det känns inte okej!! Pratade med Oliver förut, han är också sjuk. Hoppas både han och jag har piggat på oss tills i helgen för nu vill jag träffa honom.

Ska försöka plocka undan lite här i dag. Ser ut som skrutt. Är mamman sjuk så stannar allt upp.Vad dom än säger så är det nog så att jag gör det mesta här hemma.

Har legat i 2 dagar med hög feber nu och nog fan fick jag laga mat i går... disken sa jag ifrån mig,orkade inte!

Men att ta fram dammsugaren eller plockaundan lite. Nej det är ingen som gör frivilligt!!Det kan ju gro igen så jag har lite att göra när jag piggnar till. Jag menar, vem tror jag att jag är som kan ligga och lata mig så där??

Kanske ett städschema vore något?

Vad har ni andra för regler med barnen och städning?

Här var det sagt att vi skulle hjälpas åt att storstäda 1 gångi veckan...funkar det?? NEJ..

Dags att göra någonting åt det.

Ha det bra alla  KRAM

Jag tycker vi har haft våran kvot av sjukdomar nu! Men nej,nej.. nu är mamman sjuk igen.

Feber,frossa, ont i kroppen,snorig och hostig. Jag blir galen!!!

Fryser så jag hoppar och jag har så ont i kroppen att jag inte ens kan ha barnen i knät, det känns som om jag ska gå av. Tur att M är här  jag orkar ingenting.

Har inte ens något febernedsättande hemma så det blir att skicka barnen till kiosken när dom öppnar.

Så nu ska jag bara ligga här och tycka synd om mig själv... hela dagen!!

Ha det bra alla  KRAM

Solen skiner ,barnen är på bra humör och mamman har sovit gott i natt. Det brukar jag inte få göra men i går hade jag så ont i kroppen att jag tog dubbla tramadol innan jag lade mig.

Tycker inte alls om dom egentligen för dom sitter kvar i huvet på mig dagen efter... som att vara bakis nästan fast utan illamående.

Men igår hade jag så ont så jag tog ett par. Man sover ganska gott på dom annars vet jag inte om dom funkar mot värken direkt.  

Så nu får jag smyga runt här och känna mig som en zombie några timmar innan dom har gått ur kroppen. Helt okej i dag för jag fick sova!! Nästan hela natten   Vaknade bara två gånger och det kan jag leva med.

Kewin har tagit sina första steg !! Dexter är inte lika stöddig än men det brukar gå snabbt när dom börjar. Om en månad springer dom väl.

Nu måste jag göra lite kaffe och ta en cigg.

Ha det bra alla  KRAM

Min ena tvilling är född med ensidig öronmissbildning. Jag minns när jag klarnat till efter narkosen på förlossningen. Det kom in en öronspecialist på mitt rum och förklarade att den ena av mina söner hade en missbildning.

Jag hade själv inte sett det eller tänkt på det. Han började väldigt försiktigt och nästan skruvade på sig och tyckte det var väldigt jobbigt.

Till slut fick han i alla fall fram det han kommit för att berätta, att min son hade en missbildning.

Jag tittade på den lilla söta krabaten och sen på läkaren.

-Det är ju bara ett öra,sa jag. Det hade kunnat vara värre.

Äntligen slappnade läkaren av.

-Det är inte alla som tar det så, svarade han och pustade ut.

Men jag känner så!! Det är verkligen bara ett öra. Han hade kunna få en svår Cp-skada eller Downs Syndrom... Dexter saknar bara ett öra.

Jag är mer förundrad över att jag faktiskt har 8 barn och på alla dom så är det bara ett öra som blev lite fel.

Tycker dessutom att det är charmigt. Det är HAN!! Han är född sådan. Visst kan det vara bra med två öron men än så länge är han för liten för att kolla om han har helt inneröra. När han blir så gammal att han kan svara på frågor och kan göra ett hörseltest ska dom ta ställning till om de ska öppna upp ett hål till eventuell hörselgång.

Ett nytt öra kan dom "bygga" om han själv vill ha det när han blir större.

  Men det ligger ganska långt fram i tiden då det blir en ganska stor operation där de tar brosk från hans egna revben.

Nu vet ni om ni har funderat på det. Många tittar men törs inte fråga.

Bara att fråga på!

Ha det bra alla  KRAM

Barnen hade beställt ugnspannkaka med blåbärssylt och grädde i dag, så det gjorde vi. Efter vi hade ätit så gick jag till tvättstugan och satte på en tvättmaskin och vek lite handdukar. När jag står inne på badrummet och lägger in handdukarna så slår det mig att tvillingarna är väääldigt tysta.

Jag smyger ut i köket för att kolla vad de håller på med, och där sitter dom...

På mattan under bordet med händerna i syltburken!!

Blåbärssylt högt och lågt, fulla ansiktena och hela händerna. Kläder,matta,golv, ja-överallt var det blåbärssylt!!

Hur kunde jag ha glömt att ställa in sylten!?? Och dessutom ställa den så nära kanten så dom når...

Bara att bära in dom i duschen   Kan inte låta bli att skratta, dom var så söta med all den sylten överallt.

Nu ska nog jag städa köket, det är lite kladdigt på golvet och jag tycker det är obehagligt när strumporna fastnar i golvet   

Ha det bra alla  KRAM