Vad är det som händer? Varför finns det så många ungdomar med självskade beteende i dag? Är det något som är "inne" eller har det alltid varit så bara det att man fått upp ögonen för det nu?
Många skär sig... varför? Det vanligaste svaret verkar vara -För att slippa ångesten. Jag vet att det är ett sätt för personer med svår ångest att få ångesten att försvinna genom att tillsätta fysisk smärta för att ta bort den psykiska....
Men VARFÖR har så många unga människor ångest?? Dom är ju fortfarande barn!!
Barn ska vara glada och lyckliga, flamsa runt med kompisar, vara smyg-kära i sina kompisars brorsor eller sin största idol.
Inte sitta i ett mörklagt rum,lyssna på depp musik och skära sig med ett rakblad!
Varför mår barnen så här? Varje dag står det nya artiklar om det i tidningarna.. bloggarna är fulla med tonåringar som berättar om svår ångest och självskade beteende.
Vart finns alla vuxna??? Det måste ju vara vårt ansvar att barnen mår så här! Pratar vi med våra barn tillräckligt? Finns vi när dom behöver oss eller kommer vi hem från jobbet och vill vara ifred för att vi är trötta?
Vad gör skolan för att uppmärksamma om barnen mår dåligt?
Trots mobbningsteam osv så verkar bara mobbningen bli värre och värre med åren.
Tidningar och TV förklarar för våra tonåringar hur viktigt det är att vara perfekt. Du ska vara smal,ha de rätta kläderna och det rätta sminket.Dessutom ska du vara populär i skolan, vara snyggt solbränd, ha 1500 vänner (helst som du känner)på facebook och naturligtvis ha nyaste mobilen.
Vilken tonåring kan leva upp till dessa krav!!??
Det är vårt ansvar som föräldrar att se till att barnen inte mår så här dåligt! Vi måste prata med våra barn, berätta att de duger som dom är. Han/Hon är speciell. Även om barnet har få vänner så är det bättre med tre RIKTIGA vänner än femhundra ytliga bekanta som man inte kan lita på!
Vi måste berätta att det inte är fel!!
Jag mår så dåligt varje gång jag läser om barn som gör sig illa...Det ska inte behöva vara så.
Vi vuxna måste ta det här på allvar, börja med att skapa en fin relation till era barn.Våga sätta gränser,våga fråga,våga störa.Även om ungarna protesterar så vill dom ha gränser.Dom vill att man visar att man bryr sig. Att vara uppkäftig och stöddig är ju bara ett sätt att testa.... släpper man har dom ju ingen som "bryr" sig.
Visst kan dom vara skitjobbiga när dom hela tiden ska svara emot,sticka ut fast dom inte får,skita i läxor osv men det var ett åtagande vi som föräldrar tog på oss den dagen vi valde att skaffa barn.
Vi måste ta reda på varför så många barn mår dåligt för jag och många med mig tycker det är hemskt att se.
Jag vet att många har diagnoser och att detta är en del av deras sjukdom.Detta är naturligtvis jobbigt för föräldrar som finns och kämpar för sina barn. Jag är inte ute efter att anklaga alla föräldrar för att skita i sina barn utan det jag vill med detta inlägg är att vi vuxna,alla vuxna ska få upp ögonen för varför det är så här.
Ha en bra dag alla 
KRAM
amanda
1 april 2011 11:10
just nu. k'nns de som att folk skär sig som om de vore én jävla trend eller n´got.
men samtidigt m´r m´nga barn inte bra, ja har skärt mig i flera ´r. men insett hur dumt de e.
http://roxyn.bloggagratis.se
Cecilia
1 april 2011 11:57
Jag förstår att många barn inte mår bra men VARFÖR mår de så dåligt?? Är det skolan,föräldrar,kompisar eller vad är det som får ungarna att göra detta??
Bra att du har slutat :)
Ha det bra//Cicci
Amanda
1 april 2011 12:06
Anledningen är ju att dom/man mår dåligt, och i den stunden så vill man nog inte ha ngt med sina föräldrar o göra, för enligt mej så är föräldrar inte till någon hjälp när man mår dåligt. för dom förstår inte smärtan.. men det finns jävligt många som gör det för att få uppmärksamhet, men de tär doms problem. svara gärna på min blogg, eftersom jag glömmer alltid bort en annans blogg, o kan därför inte titta på svaret :)
http://mylifeisyou.bloggplatsen.se
linn
1 april 2011 12:08
jag tror inte att det är en trend , utan som du skriver att det är så hård press. allting blir för mkt, så va det för mig, jag orkade inte mer och föll in i en period då jag inte orkade tänka på annat. att skära sig gjorde att man kännde att man levde. men precis som amanda insåg man att de va jävligt dumt. sen va de svårt att sluta. men det är så himla tråkigt att folk gör de. jag hade vänner som sa till mig, gör du det, så gör jag det. och det fick mig att sluta. man önskar det inte någon annan, man blir ledsen på andra som gör det, men inser inte att man själv gör precis samma sak, och att det är lika synd om en själv...
http://linnvarhall.bloggplatsen.se
Cecilia
1 april 2011 12:25
Jag tror att i många fall där framförallt unga tjejer skär sig så är det ett rop på hjälp. Ett sätt att berätta för omgivningen att man inte mår bra för de flesta är så bra på att dölja det att ingen reagerar. Kan det vara så?
Sen tror jag att kompisarna kanske säger som dom gör för att få den som skär sig att sluta. Ingen vill ju att någon annan skär sig.
Håller helt med dig,det är för hård press! Alla ska vara så perfekta och vuxna alltför tidigt. Barn får inte längre vara barn på något sätt.
Hoppas du mår bättre och glöm aldrig bort att du är du, det finns bara en av dig och du är unik!!!
Ha det bra och tack för din kommentar//Cicci
CandyDee
1 april 2011 13:18
Mkt intressant o bra skrivet.. Tror också det är ett rop på hjälp. Hur dumt det än låter, ett rop efter uppmärksamhet & hjälp. Samtidigt som ja tror folk gör sig illa för att kunna kopla bort den psykiska smärtan. E nog olika från person till person, äh jag vet inte. Fin blogg och tack så jätte mycket för ditt grattis :)
http://candydee.se
Cecilia
1 april 2011 13:32
Klart man ska grattas om man fyller:)
Jo helt klart verkar det ju vara att fysisk smärta lindrar ångesten men man blir bestört när man inser hur VANLIGT detta verkar vara.Så unga tjejer och säkert killar också som tror att dom inte duger och inte har någon att prata med :(
Ha en fin födelsedag//Cicci
linn
1 april 2011 15:03
helt klart är det sant som ni säger att det är ett rop på hjälp! men det som du säger cecilia att man inte har någon att prata om det med, jag tror att man egentligen har det. men, utifrån mina egna erfarenheter nu, så tror jag att man skäms. man vill att alla ska fatta, alla ska bara veta poff att man mår dåligt, man vill inte behöva tala om det för folk, mina armar är ett fotoalbum brukar en gammal vän till mig säga, och om man tänker efter så förstår man vad han menade, att varje skada har sin historia, att det är viktigt att man vet varför man gör det. samtidigt så är det puckat, eftersom att det inte borde finnas massa ärr på någons armar. han sa oxå till mig att det är en varningsskylt, och de håller jag verkligen med om! att om man ser någon vars armas är fulla av ärr, förstår man att denna person har en lång historia och är förmodligen skör. men ett rop på hjälp, absolut!
tack!
http://linnvarhall.bloggplatsen.se
Cecilia
1 april 2011 16:02
Tufft ämne.
Som förälder ser man inte allt,man kan inte läsa tankar. Men jag undrar ändå varför man inte pratar med någon INNAN det går så långt så man skär sig?
Naturligtvis finns det antagligen en jobbig historia bakom beteendet.Om man ändå inte pratar med någon så måste ju det vara brist på förtroende?
Detta verkar ju vara ett desperat rop på hjälp efter en lång tids dåligt mående.
Jag hoppas det går bra för dig.Tack själv för att du delade med dig//Cicci
C
1 april 2011 15:18
Jag tror att det är för stor press på dagens ungdomar och då ökar ätstörningarna och självskadorna. Sen vet jag av egna erfarenheter (har varit skadefri i över 2 år och anser att jag är fri ifrån det nu) att ungdomar gömmer sina skador ifrån föräldrar och de som kan hjälpa dem. Jag dolde mina sår ifrån mina föräldrar. Sedan är vuxna många gånger dåliga på att lyssna och inse att det verkligen är ett problem.
http://a-new-life.bloggplatsen.se
Cecilia
1 april 2011 16:37
Jag tror också att det är pressen.Allt måste vara så jävla perfekt!Som jag skrev så får ungar inbankat från alla håll att dom ska vara smala,snygga,bruna,ha mycket vänner,vara populär osv osv...
Vem skulle inte få ångest?
Jag är 35 och har fått 8 barn...jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag skiter i om håret är flottigt i dag och jag inte hunnit med att sätta på bh:n.
Ingen bryr sig men jag hade nog aldrig kommit på tanken att se ut så för 20 år sedan :)
Önskar alla hade någon som fanns och lyssnade!
Ha det bra//Cicci
Lovisa
1 april 2011 15:47
Bra skrivet.
Jag tror att det beror på att folk inte har någon att prata med och det ni sa om att det är ett rop på hjälp.
själv förstår jag egentligen inte riktigt varför folk skär sej, för det finns ju så mycket andra sätt man kan ta sej ur det.. Jag har haft det lite dryg ett tag nu på sistonde, men det hjälper verkligen att prata om det!! :)
http://prinzesslovis.bloggplatsen.se
Cecilia
1 april 2011 16:20
Tack för din kommentar :)
Vad skönt att höra att du har någon du kan prata med!Sant som du säger,det finns andra sätt...
Hoppas du mår bättre:) //Cicci
Allic
1 april 2011 16:01
Hejj!
jag är sån som skär mig tyvärr.
Jag kan förklara varför.
ibland , om det bara har hänt en ända liten sak,
t ex: någon har sagt: bry dig inte.
ja, då kan det komma upp i huvudet efteråt och man tänker på det, och sedan får man panik, och ett så kallat panikångest anfall. det är väldigt svårt och jobbigt.jag hör röster som talar till mig, osv...
och sedan andledningen till att man skär sig är just att man måste få ut agressionen/ångesten/rädslan på något sätt..
det kan även vara väldigt svårt för en mamma att ta hand om ett barn som mår så,
i min mammas fall Två barn som mår så.
Du får gärna kolla min mammas blogg som handlar om min syster som har en psykisk sjukdom som kallas borderline. www.mittbarnharborderline.bloggplatsen.se
och du får gärna ställa någon fråga eller något till mig på min msn, där kan jag svara lite bättre än här: allisnaemi@hotmail.com
Tyckte det var jättebra ämne att ta upp!
Kram allic
http://www.allic.bloggplatsen.se
Cecilia
1 april 2011 16:16
Tack för din kommentar :)
Ska läsa både din och din mammas blogg.Har vuxna vänner med diagnoser men detta att barn/ungdomar verkar göra detta till en "innegrej" skrämmer mig.
Jag VET att självskadebeteende är kopplat till många psykiska sjukdomar.Och har även fått förklarat för mig att man på det här sättet "släpper ut" ångesten.
Detta hör till sjukdomen...
Din mamma måste vara en ur-stark kvinna men som mamma själv kan jag tänka mig vilken maktlöshet hon måste känna.
Sköt om er och tack för att du delade med dig//Cicci
Linn
1 april 2011 16:41
Jag är 12år och kompis till en jämnårig som skär sig.
I början sa hon att hon råkade skära sig på papper, men sen berättade hon för mig att hon skärde sig med kniv.
Ibörjan blev jag rädd. Hon har ett relativt bra liv.
Men dock tror jag att hon inte får så mycket kärlek av sina föräldrar. Hon fick istället saker. Min teori är att hon känner att sakerna inte kanna fylla i tomrummet i hjärtat där kärleken skulle sitta.
Jag har sett henne skära sig över webbcamera.
Jag vill att hon ska sluta, och jag har sagt till henne att jag måt dåligt av att hon känner att hon måste skada sig själv.
Hon har skärt sig i ungefär ett år nu.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra.
Jag tror att de som skär sig bli beroende. De kan inte sluta. Smärtan blir som ett stort glas med whisky åt en alcholist.
Men jag håller med om att barn och ungdomars föräldrar borde prata mer med sina barn. Jag vet själv att mina föräldrar aldrig kommer och frågar hur jag mår.
Men jag skär mig inte, antagligen för att jag inte är tillräckligt deprimerad.
Men jag var nära att göra det en gång.
Jag har en annan teori på barn och ungdomar, och varför det skär sig:
Jag tänker mest i början av puberteten. Det är då allting blir mycket dystrare och tråkigare. Jag tror att det blir lite dystrare och mörkare för vissa än för andra. Kanske har det med det att göra ?
Eftersom en 6-9åring aldrig skulle skära sig själv med vilje...
Otroligt bra skrivet och jag håller med om varenda ord !
Tycker att du borde ha mycket fler läsare !
Kommer definitivt läsa din blogg med gämna mellanrum !
Cecilia
1 april 2011 17:04
Tack för att du tycker om min blogg och för att du delar med dig av dina tankar :)
Först vill jag säga till dig att jag tycker du ska berätta för någon vuxen om vad din kompis gör mot sig själv.
Det behöver inte vara en förälder utan det kan vara en lärare,skolsköterska eller någon annan vuxen du litar på.
Din kompis gör inte bara sig själv illa utan även dig.Du vet vad hon gör och du mår dåligt både för att hon mår dåligt och för att hon skär sig.Du är 12 år och ska inte behöva bära det.
Prata med någon vuxen,din kompis behöver hjälp.
Tonåren är en tuff tid men spännande också :)
Ha det så bra:) //Cicci
Christine
1 april 2011 17:42
Det var riktigt bra skrivet! Jag tog åt mig väldigt mycket av det du skrev. Lustigt att det just kom upp för det har hänt mycket som har med det att göra i mitt liv den senaste tiden. Jag har gjort en rispa eller två, men direkt efter så ångrade jag mig som bara den. Jag tror att man gör det för att man vill ha kontroll över någonting, något som man själv kan styra över. Man gör det nog för att man känner att det inte finns någon väg ut, så istället för att prata med någon så skär man sig. Jag har två kompisar som skär sig, och jag är orolig. Vi är ändå bara 12 år, ena har flera ärr men inte djupa, jag tror mest att hon gör det bara för att göra det, visst det är nog några känslor som spelar in och hon kanske mår lite dåligt men ändå. Den andra vet jag mår dåligt. Hon skär sig också ganska långt upp, nära kroppspulsådran. Hon fyller i ett och samma ärr hela tiden, alltså har hon inte flera. Men hon mår dåligt. Fast hon är bra på att dölja sitt ärr och sina känslor. Nu i veckan i skolan kom det upp, min lärare har fått reda på att om har gjort det. Också att jag och min kompis har gjort det för längesen men inte håller på med det. Jag hoppas nu att detta ska leda till att dom får hjälp, någon att prata med. Min lärare ska/har ringa/ringt till deras föräldrar. Jag håller med om vart enda ord du skriver. Det ska inte behöva vara så att man skadar sig själv för att man mår dåligt, det måste finnas en annan utväg. Min systers bästa kompis har också skärt sig, fast för längesen. Hon mådde allvarligt dåligt. Hon har ärr upp längs hela armarna. Nära på att dö har hon varit också. Som tur är så lever hon och hon håller inte på med sånt. Men som någon där uppe skrev. Hennes armar är en öppen bok, dom talar om att hon har mått mycke dåligt och att bakom varje ärr finns en historia. Men just nu är det bra att det har kommit fram till min lärare och hon kommer att styra upp det bra tror jag.
Jättebra blogg, och jag ska definitivt börja läsa den. Kolla gärna min blogg också, så kan du svara där så jag ser svaret bättre. kram
www.beutifalnightmare.bloggplatsen.se
http://www.beutifalnightmare.bloggplatsen.se
Floorballs
1 april 2011 17:58
Hej!
Bra att du tog upp detta känsliga men ändå intressanta ämne...!
Att tonåringar har haft ångest, är väl knappast nåt nytt va?
Däremot de här med att "skära sig" har helt klart ökat dramatiskt,jättedumt då man ofta får ärr som syns i många år och kan försvåra möjligheterna till ett bra arbete.
Tror dock tyvärr att det är mkt "trend" i detta och att vi löste vår ångestdämpning på ett annat sätt bara...?
Tråkigt iaf att ungdomarna ska behöva ha ångest överhuvudtaget, men det är nog en del i mognadsprocessen som man ite kommer undan.
Synd att inte värnplikten/lumpen finns kvar detta var åtminstone ett bra sätt för killar att mogna till lite, ibland måste man faktiskt kämpa lite oxå!
Ha det bra!
//F
http://www.cashtips.se
Cecilia
1 april 2011 18:25
Tja!
Jo hela tonårstiden är väl mer eller mindre ångestladdad,men att skära sig?
Tror tyvärr att det är lite "inne" också.
Vaddå lumpen/mogna?? Män är vuxna barn...så är det ;)
Trevlig helg!//Cicci
Cecilia
1 april 2011 18:20
Kikar in sen :)
//Cicci
Cecilia
1 april 2011 18:26
Bra.Trevlig helg :)
//Cicci
jag
1 april 2011 18:23
hej
jag skär mig,har en deppresion..anledningen till att jag är har det är..INGET!!
man faller ner i ett "evigt" mörker..jag skär mig osv..är dessutom 12 år.
det finns stunder då jag är glad och allt men,ibland så går det bara inte längre
http://hidemypain.bloggplatsen.se
Cecilia
1 april 2011 18:32
Jag vet inte vad jag ska säga...känner med alla som har det så här!Hoppas du har någon vuxen som du känner förtroende för.
Prata med någon,våga be om hjälp.
Sköt om dig *styrkekram*
//Cicci
Mari
1 april 2011 20:33
Min dotter har skurit sig en del tidigare och jag tror som du att mycket av det är typ en modegrej. Ungarna sitter på Emocore och andra forumsidor och i princip tävlar om vem som mår sämst. Ju mer man fokuserar på att man mår dåligt, desto värre blir det och till slut blir "normala" motgångar totalt ångestframkallande.
Visst har det hänt en del i dotterns liv som varit jobbigt, att hennes pappa och jag skilde oss t.ex Men hon har fortfarande två föräldrar som älskar henne och tar hand om henne. Hon är snygg, smart och populär. Jag tror att om hon inte blivit uppmärksammad på det här med att skära sig så skulle hon aldrig ha kommit på tanken. Jag tycker inte att hennes självskadebeteende står i proportion till problemen och det har jag sagt till henne fler än en gång. Hon har fortfarande ångestattacker ibland men har hittat andra lösningar än att skära sig. Jag tycker som mamma det är jättesvårt att veta vad jag ska göra för att hjälpa henne. Det är inte alltid man får svar när man frågar, inte heller hjälper det att säga "aja baja, sådär får du inte göra".
Klart att ungar och ungdomar av idag kan ha det jobbigt på många sätt, men jag vidhåller ändå att "må sämst-tävlingarna" på internet gör saken värre. Jag har ingen aning om hur man ska komma åt det, det är baksidan med att allt sprids så otroligt snabbt på nätet. Men jag tycker precis som du att det är tragiskt att så många unga anser sig må så dåligt så dom ska behöva skära sig.
Cecilia
1 april 2011 21:30
Det ÄR jättesvårt att veta vad man ska göra när ens barn mår dåligt men som du skriver, en skilsmässa är säkert jobbig som tonåring och att vara tonåring i sig är ångestladdat. Ibland går livet en emot och det gör det för alla, mer eller mindre.
Finns så många andra sätt att få hjälp mot ångest än att skära sig.
Tyvärr verkar det som om det har blivit något slags maraton i "vem mår sämst".
En del mår verkligen jättedåligt men många verkar tycka att det "hör till" tonåren.
Förstår att det måste vara hemskt som mamma att stå bredvid.
Vet inte vad jag hade gjort...
Tack för att du delade med dig//Cicci
BellaIsabella
1 april 2011 21:40
Hej Cecilia!
Mycket bra skrivet!!!
Det som händer alla barn där ute är tragiskt!
Jag förstår de på ett sätt. Många föräldrar skickar sina barn till dagis för att de ska tas om hand där, när de kommer hem ge man mat till de sedan sover barnen, skolan ska ansvara för barnen där för att man inte orkar ta hand om gnälliga, jobbiga barn/ungdomar! Läste där uppe av en tjej att föräldrarna frågar inte sina barn hur de mår! Varför skaffar man barn? Till vem? Till samhället så klart! Tycker synd om varenda barn där ute där föräldrarna inte ge kärlek till dem! Det här är bara början! Värre kommer det att bli!
Tack att du tar upp något så viktigt!
//Bella
Cecilia
1 april 2011 22:13
Hej och tack :)
Tror att många barn har det kämpigt i sin relation med föräldrarna. För mig låter det bara så främmande att man inte pratar med sina barn,inte frågar hur de mår eller hur deras dag har varit.
Nu vet jag att jag har väldigt bra kontakt med mina barn och att de oftast kommer till mig om det är något som är jobbigt. Men de frågar även om de får gå på fester osv, de drar inte bara så vi har en ömsesidig respekt för varandra.
Om dom berättar att de ska gå på fest men lovar att inte dricka så är det okej om jag får hämta och dom sover hemma.
Jag vill gärna vara vän med mina barn men först och främst är jag mamma!
Har så svårt att förstå varför ingen ser de här barnen som mår så dåligt...
Kanske det alltid har varit så här men ingen som har pratat om det?
Det finns ju ändå så många vuxna runt ett barn så NÅGON borde ju lägga märke till om ett barn mår så psykiskt dåligt att det skär sig..
Men barn/ungdomar är även bra på att dölja. Riktigt duktiga och ofta anklagar de sig själva för saker (tex skilsmässa)
Tragiskt är rätt ord och alla vuxna borde bry sig lite extra och ta sig tid att fråga.
Tror att frågan -Hur har du haft det idag, faktiskt kan göra underverk :)
Ha det bra//Cicci
Ior
2 april 2011 11:05
hej
Jätte intressant att du lyfter ämnet. Jag är själv en fd självskadare och har många teorier om varför. Frågade du mig då, under de 6 åren jag höll på så hade jag svarat att jag skär mig för att det är det enda sättet att hantera ångesten: jag led av djupa depressioner och ätstörningar. Jag skar mig för att det kändes bättre, det gav en kick.
Det var ett beroende. Ett enormt beroende. Jag har varit tablettmissbrukade en kortperiod och nära att fastna i cigarett träsket och suget efter tabletter/cigaretter är samma som suget efter att skära sig. Det är otroligt beroende framkallande när du väl börjat.
Men då återstår frågan, Varför börja? Jag började som 14åring (10½ år sedan), då var det inte så "inne", inte så många som börjat med det och det var inte lika vanligt som idag. Men jag hade någon vän som gjorde det, jag började med att skada mig av misstag, eller, ja, slog sönder knytnävarna mot väggen i ett raseri/ångestanfall och insåg hur befriande fysisk smärta var och på den vägen gick det.
Sen kom boken Vingklippt ängel, i samband med att fler böcker publicerades om självskadebeteende, depressioner och ätstörningar så har också antalet unga som får detta beteende ökat. Jag tror det finns en enkel förklaring, en unge/tonåring mår lite dåligt, ledsen över något, stressad över något allmänt som hör tonåren till men pga alla böcker/rapporter/historier/internet så vet denna stackars tonåring att den inte mår dåligt nog för att bli lyssnad på. Så då skär den sig, för om man skär sig eller inte äter DÅ mår man dåligt.
Hade en klasskompis till mig på gymnasiet som eftre att jag blivit intagen på psykakuten 2gånger samma termin så sa hon: Du, jag önskar vi kunde byta, för du får iaf hjälp. Hon mådde "bara lite dåligt". Då tycker jag hon var sjuk i huvudet som ville byta med mig men nu förstår jag henne. Det finns ingen hjälp att få om du inte skär dig, svälter dig eller försöker ta livet av dig. För systemet är förstört, psykiatrin, skolan, sjukvården går på knäna och ingen hinner se den lilla ungen som egentligen bara behöver en kram för att må bättre. Det är min teori...
http://kallamiggalen.bloggplatsen.se
Cecilia
2 april 2011 14:45
Tack för att du delar med dig :)
Intressant att läsa alla kommentarer.Du har nog rätt i att man får hjälp på ett annat sätt om man skadar sig själv än om man "bara" har ett psykiskt dåligt mående. Har själv en osynlig kronisk sjukdom så jag vet hur det känns att inte bli tagen på allvar.
Och ja systemet är förstört... en vuxen människa som mår riktigt psykiskt dåligt har man ingen chans att hjälpa om de inte skadar sig själva eller andra,allt ska vara frivilligt.
Tråkigt när detta drabbar barn,de hamnar mellan stolarna på ett sätt som inte borde drabba någon, absolut inte barn!
Kanske är det så att det blir ett beroende... har aldrig tänkt så. Hade själv ätstörningar som yngre och när du säger det så blir det lite som en kick varje gång man kunde låta bli att äta det där man var sugen på eller klarade av att hoppa över lunchen för 5:e dagen i rad.
Intressant teori,ha en fortsatt bara helg!!//Cicci
Emelie
22 april 2011 19:59
Bra skrivet! jag tar åt mig.
Jag tror att det delvis handlar om att få uppmärksamhet men det största orsaken att man skär sig är att man mår dåligt och har ångest. Just då har man nog inte så mycket kontroll över sitt liv och vill ha kontroll över något som gör ont fysiskt, om du förstår vad jag menar. Det kan också vara så att man skär sig för att få bort den psykiska smärtan genom att göra sig illa fysiskt.
Jag har skurit mig, tyvärr, även fast jag är 12 år. och under den perioden mådde jag såklart dåligt. Men det var också så att jag var väldigt förvirrad och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Som tur var fick min lärare reda på det och ringde min föräldrar. och det hjälpte. även fast jag fortfarande mår dåligt vet jag att de finns där för mig.
Självskadebeteende är inget jag gillar. det var därför jag ångrade mig direkt efter jag gjort det.
Emelie
http://www.emeeliee.bloggplatsen.se
Cecilia
22 april 2011 23:36
Hej
Det är så synd att unga tjejer och killar gör sig själva illa. Att må dåligt är något alla gör ibland,det är en del av livet. Om man inte vet hur det är att må dåligt så kan man heller aldrig vara riktigt lycklig.
Bra att dina lärare och föräldrar reagerade och hoppas du mår bra nu.
Kram,kram
Hanna
1 maj 2011 20:23
Det är ju en trend att skära sig för tillfället. Det är ju någonting som både de som mår dåligt och de som vill vara coola gör. För föräldrarna är det ju också ofta svårt att finnas eftersom barnen ofta inte vill ha hjälp av sina föräldrar. Allt för många vill bara ha uppmärksamhet - från andra i samma ålder. Det har blivit okej att må dåligt i vårt samhälle. Något som är okej som en konversationsöppnare. Något som du kan vara lite stolt över och berätta för andra. Det gör det ju svårt att veta vilka det är som mår riktigt, riktigt dåligt och faktiskt funderar på att ta drastiska åtgärder!
Väldigt viktigt ämne. Det är synd att så många inte förstår hur deras handlingar påverkar de runt omkring dem.
Bra inlägg!
Ha det bra!
http://hannastankar.bloggplatsen.se
Cecilia
1 maj 2011 21:15
Tror som du, det är lite trend att skära sig.Sen finns det ju de som gör det för att de mår dåligt på riktigt. Det börjar bli skrämmande när killar och tjejer gör det förr att pojkvännen/flickvännen gjort slut efter 3 veckor ihop. Det är inte som det ska då....//Cicci
... och jag har inte skrivit en enda gång i bloggen på hela sommaren!
Skönt, men jag har saknat det lite också Vad har ni gjort i sommar då? Vädret har ju inte varit så jättebra utan mest bjudit på regn och mindre varma vindar. Jag vill nog ha e...
